Kärlek & SexTvå människor möter varandra, något händer. Den brännande blicken, pirret i magen, hjärtat som nästan hoppar ur bröstet. En längtan som väller fram, tung och varm... Den som någon gång varit kär vet vad det handlar om. Och det är inget nytt, det går som en röd tråd genom hela historien. Ständigt samma pirrande möten mellan människor. Det är ju därför vi har en historia, för den där varma längtan som suger tag i magen handlar om något mer än att bara titta. Den vill komma nära, riktigt nära. Kärlek och sex. Det har alltid hängt ihop, mer eller mindre. Ändå har mycket förändrats. Förr skulle man gifta sig först. Kom det ett barn lite "för tidigt" höjdes det på ögonbrynen runt omkring. Och ännu värre, om det inte alls hade varit någon tanke på giftermål... Ett "oäkta" barn, vem ville veta av det? Samhällets regler var stenhårda! Det är inte många som håller fast vid de gamla reglerna nu. Varför gå till prästen när man lika gärna kan vara sambo? Fast många gifter sig ändå, kanske för att det känns fint, kanske bara för att det är tryggare ekonomiskt. Och sex har blivit en lek som inte alls behöver ha med några djupare känslor att göra. Lite förälskelse vill väl de flesta ha fortfarande, men i värsta fall går det bra utan också. En KK medan man väntar på den stora kärleken - So what?! Det är inte lätt att stå utanför, även om man egentligen skulle vilja vänta lite. Pressen är hård. Vi möter den överallt. I veckotidningar och TV-program, i reklam och på Internet. Allt handlar om sex, som om det inte fanns något annat i livet! Förr var det självklart att vänta med debuten. Nu är det tvärt om, och för många är paniken nära om oskulden är kvar när det är dags att sluta gymnasiet! Den sexuella frigörelsen... Kanske dags att fråga sig om den blev som vi hade tänkt. Känner man press är man väl inte fri? Och detta med kärlek, själva ordet, har det inte förlorat något av sin betydelse? Handlar det verkligen bara om himlastormande känslor och mysigt sex? Förr gifte man sig ofta av praktiska skäl. Det skulle fungera att arbeta tillsammans, man behövde komplettera varandra för att livet skulle bli bra. På gårdarna i det gamla bondesamhället var familjen ett arbetslag. Vi fnyser och skakar på huvudet åt sånt! Men ofta växte det fram något med tiden. En känsla av samhörighet, av att trivas tillsammans. En varm gemenskap. Man delade allt, brydde sig om varandra. Gav på sätt och vis sitt liv för varandra. Kanske är det detta som är riktig kärlek? Den enda som faktiskt kan hålla livet ut och vara en trygghet både för barn att växa upp i och för föräldrar att åldras i? Men nej, detta är ingenting för oss. Vi lämnar inte ifrån oss vår frihet för något gammalt och obegripligt. Något som behöver tid för att fungera. Vi har så lite tid idag, kan inte vänta. Vi vill njuta av vår sexualitet nu! Men gör vi verkligen det - njuter? Ja, för stunden, naturligtvis. Men sen då? Varför mår fler och fler ungdomar dåligt? Varför har psykmottagningarna så mycket att göra att personalen "går på knäna" och skriker efter mer resurser? Varför tar ungdomar livet av sig? Något har blivit fel, väldigt fel! Inte många verkar fatta sambanden, men kanske är det så att vi innerst inne längtar efter något annat än det vi får. En kärlek som är verklig och som håller. En som inte kräver att vi ska vara tillräckligt snygga, sexiga och duktiga i sängen. En som accepterar oss som vi är och får oss att känna oss uppskattade och trygga. En kärlek som inte tränger sig på utan hellre väntar, för att det ska kunna bli riktigt bra. Kanske tappar vi automatiskt bort den när vi har för bråttom...? |
 |
Livets mening... Kan det vara att hitta den där verkliga kärleken? I Bibeln står det att Gud är kärlek. Hur hänger det ihop? |
  |