Frågor om den kristna tron

Hur kan man tro på Gud i vår tid?

Fråga istället hur man kan låta bli! Att tro på någon slags gudomlig verklighet är naturligt och självklart för de allra flesta människor i världen. Psykologer menar att religiositeten är en del av själva människan, något även icke troende naturvetare är medvetna om och förundras över. Man försöker förklara hur evolutionen kunnat resultera i något sådant som gudstro men har svårt att lyckas med det. En mer logisk förklaring måste vara att Gud faktiskt finns och att han lagt ner en längtan i oss efter att få kontakt!

Det stora problemet för oss moderna västerlänningar lär vara vår övertro på ”förnuftet”. Vi tror att allt går att förklara vetenskapligt och logiskt. När vi då kikar ut i världen är det mycket som verkar helt tokigt (vilket det förstås också är många gånger): Någonstans vågar man inte hugga ner träd för att man tror att det bor gudar i dem. På andra ställen är det yviga skägg och svängande rökelsekar som gäller. Och indiernas heliga kor skakar vi väl mest på huvudet åt...

Många skrattar säkert åt vår egen kyrka av ungefär samma skäl. De kristna verkar antingen vara helt galna eller bara tråkiga och dumma. Hur kan man tro på de gamla sagorna i Bibeln när vetenskapen kommit så långt?! I debatten ställs oftast modern vetenskap och förnuft mot dum-tro!

Men hur bra är argumenten egentligen, när ateisterna rasar mot kyrkan och kallar de troende oförnuftiga? Är det verkligen oförnuftigt att tro på en skapande Gud? Knappast! Det är snarare så att ateisterna själva får svårt att försvara sitt förnuft när de ställs mot väggen. Så här uttrycker Mats Selander, filosofilärare på Credoakademin saken:

"Det finns ingen grund att tro på förnuft i en ateistisk världsåskådning. Ateismen utgår ifrån att den yttersta verkligheten antingen är fysisk materia eller energi, och de är inte bärare av förnuft!"

Det finns alltså anledning för en tänkande människa att ifrågasätta den grund som ateismen står på. Många menar att vetenskapens framsteg bevisar att Bibeln har fel och att därmed Gud inte finns. Oavsett hur bokstavligt sann eller inte sann Bibeln är så finns det dock alldeles för många frågetecken kvar för att vi ska kunna förklara Gud död! Att göra det är definitivt inte förnuftigt...

Vad är det som gör den kristna tron speciell?

Den funkar!! Det är det speciella! Om den får bli mer än bara en religion, vill säga...

Okej, nu undrar du kanske vad det här är för lek med ord. Hur kan kristendomen bli mer än en religion, den är väl en religion? Nej, vi vill påstå att religion och tron på Jesus, som är vad kristendomen handlar om, faktiskt inte är samma sak. Så här tänker vi då:

All religion handlar om att vi människor försöker sträcka oss upp till en högre nivå. Antingen vi nu kallar det Gud, Nirvana, ett högre medvetande eller något annat. Vi försöker följa en massa regler eller göra olika övningar - för att bli bättre människor, eller för att vi är rädda för hur det ska bli i ett kommande liv. En del av detta kan nog vara bra, men hur vi än anstränger oss når vi aldrig fram till målet! Vi kan mässa mantran tills vi blir grå, eller hasa runt på våra knän och be böner. Det hjälper inte, vi får ingen sinnesro som verkligen håller. Vi hittar inte hem.

Den äkta kristendomen är annorlunda. Den säger att Jesus, Guds Son, redan har gjort allt som måste göras. Det enda som återstår för oss är att i tro ta emot det han gjort för oss. Då kommer Gud själv in i våra liv och sätter igång en förändringsprocess som verkligen ger resultat. Just den förändring som vi längtat efter men inte kunnat åstadkomma själva. Och han lämnar oss inte, vi får leva våra liv så nära honom som luften vi andas...

Verklig gemenskap med Gud, det är vad det handlar om! Att få krypa in i hans famn och vara fullständigt trygga i det han redan gjort. Fattar vi aldrig detta utan bara försöker följa en massa regler och göra goda gärningar och så, och hoppas på att det ska räcka för att bli accepterade, då blir det aldrig verkligt. Då är det bara en religion bland alla andra!

Det här är inte att förakta människors tro och strävan. Muslimer, buddhister, hinduer och alla andra förtjänar att mötas av samma respekt. Även kristna som ännu inte hittat ända fram. De som är ärliga i sin tro, vill säga. Och den som är det, och får Jesus presenterad för sig sådan han verkligen är, tar inte sällan emot honom med glädje. Äntligen något som möter den innersta längtan man burit på. Äntligen hemma!

Varför finns det så många olika kristna kyrkor?

Kanske för att vi människor har så väldigt svårt för att se helheten. Vi är som de blinda männen som skulle beskriva en elefant. En fick tag i snabeln, kände på den en stund och beskrev sedan elefanten som en lång slang. En annan trevade sig fram till det stora örat, en tredje stannade vid magen och så vidare. Deras beskrivningar blev väldigt olika, och ingen förstod att elefanten var summan av deras upptäckter.

Något av detta finns också bland de kristna kyrkorna. Vi ser en liten bit av vad Gud är och så bygger vi en lära och en kyrka runt det. Förstår inte att vi inte sett helheten. Men likheterna är större än olikheterna, och idag är det rätt vanligt att olika kyrkor samarbetar eller till och med går samman helt.

Men det här är inte hela svaret. Många gånger handlar det också om att människor inte kan dra jämt med varandra och därför delar upp sig i olika läger. Kyrkan har också under hela sin historia attackerats från krafter som ogillat budskapet, och ibland har detta resulterat i splittring och osämja. Allt det här är ledsamt men ingenting att bli förvånad över. Jesus sa själv att det skulle bli så - många falska läror och mycket splittring mellan människor.  Läs hans egna ord här.

Tror de kristna på allt i Bibeln?

Ha! Fråga tio kristna vad de tror på och inte tror på, och du får antagligen tio olika svar! Men om man verkligen är kristen tror man på de grundläggande sakerna: Att vi är skapade av en Gud som älskar oss och längtar efter oss. Att det finns något ont i världen som gjort att vi kommit bort från honom, något vi behöver bli räddade ifrån. Och att det är genom tron på Jesus, Guds son, som vi har en möjlighet att bli det.

Sedan finns det massor av saker som inte är så tydliga. Många tror till exempel på att man kan bli botad från sjukdomar om man ber, för det står så på flera ställen i Bibeln. Andra tror att det inte gäller längre, man blir inte riktigt frisk förrän man kommer till himlen. Det där med skapelseberättelsen kan man också ha väldigt olika syn på, även om man är överens om att det var Gud som på något sätt stod för skapandet. Såna här frågor är viktiga, men de är inte avgörande för om man kan räkna sig som kristen eller inte.

I Bibelns gamla testamente verkar Gud vara en blodtörstig tyrann. Hur förklarar man det?

Frågan är om beskrivningen är riktig. Bibeln innehåller både Guds tilltal till människor och berättelser om vad människor sagt och gjort. Och det var inte alltid som människornas gärningar stämde med vad Gud egentligen ville. Men så lätt kommer vi inte undan, en del saker finns helt klart som verkar väldigt grymma. Hur ska vi förstå dem?

Det viktigaste är nog att vi börjar med Jesus och ser vem han är. Är han blodtörstig? Är han en tyrann? Eller är han istället de svagas vän, den som tar hand om de små och värnlösa, den som botar och ger nya krafter?

Det är han! Läs några exempel här.

Och när Jesus säger så här om sig själv: "Den som har sett mig han har sett Fadern" (Johannes 14:9 LB) och: "Jag och Fadern är ett" (Johannes 10:30 LB), då behöver inte gamla testamentets bild av Gud, Fadern, bli något hinder. Förresten är gamla testamentet så mycket mer än grymma krigsskildringar. Mest handlar det faktiskt om hur Gud älskar och längtar efter de människor han skapat. Och om den räddningsaktion han förbereder, genom att skapa ett brohuvud i den här världen dit han sedan kan sända sin "fritagningsstyrka" - det vill säga Jesus.

Det är sedan genom Jesus kärleken blir uppenbar: Läs här.

Om vi nu ändå vill försöka förstå händelserna i gamla testamentet, så långt det är möjligt, kan vi kanske tänka så här: Gud var den som hade hela perspektivet, han kunde se vad olika saker skulle få för konsekvenser. Och han valde i varje situation det minst onda. Om det innebar krig, där även kvinnor, barn och gamla måste dö, så får vi tänka oss att han också tog hand om det på något sätt. Att de oskyldiga liven inte gick till spillo. Gud ser ju också på liv och död på ett helt annat sätt än vi. För honom lever alla, antingen på jorden eller i den tillvaro som kommer sedan...

Men för den som läser noga framträder också bilden av en Gud som själv plågades av situationen och som längtade efter den tid då han skulle kunna sända Jesus till oss. För efter det skulle det finnas ett annat sätt att bekämpa det onda. Inte genom att ta bort onda människor, utan genom att övervinna det onda i människorna. Det onda som i någon grad finns hos oss alla, fast det inte alltid kommer fram. Gud ser det, och han vet att det hindrar oss från att komma nära honom. Det är därför han är så noga med att få bort det.

Med allt detta sagt måste vi till slut påpeka att det inte är möjligt att förstå Bibeln helt utan att först ha fått en personlig relation till Gud. Det finns massor av koder i Bibeln som bara han kan hjälpa oss knäcka, och det gäller inte minst gamla testamentet, som i första hand är det judiska folkets heliga skrift, inte vår. För dig som inte redan är troende säger Bibeln tillräckligt mycket för att du ska hitta vägen till Gud, men den berättar inte allt om Gud.

Rådet blir detta: Lyssna till vad Jesus säger, och lita på honom!

Om nu Gud är god, varför ser världen ändå ut som den gör?

När Jesus korsfästes var det en seger över det onda, på ett sätt som vi har svårt att förstå. Den segern var förkrossande, och Jesus har nu all makt. Men det onda finns inte bara som en yttre kraft, det finns också inne i varje människa. Och Gud kan inte bara tränga sig på och förändra oss, det är först när vi bestämmer oss för att tro på det Jesus gjorde, och säga ja till honom, som det händer något och vi kan börja förändras. (Och inte ens då går det alltid så fort - vi förblir människor, som snubblar och gör fel på många sätt...)

När Jesus kom startade han en revolution! Han började med tolv lärjungar och ägnade tre år åt att lära upp dem. När han sedan återvänt till himlen spred sig tron som en löpeld över det romerska imperiet. I våra dagar växer tron på Jesus snabbare än någon religion i världen. Men så länge det finns människor som inte vill ta emot honom kommer våld, svek och egoism att fortsätta plåga oss.

Visst skulle Gud på ett ögonblick kunna utrota allt ont, men då måste han först ge upp hoppet om alla de människor som ännu inte bestämt sig för att börja ge plats åt hans kärlek. Och Gud bryr sig så mycket om varenda människa att han vill vänta in i det längsta på det beslutet. Även på ditt beslut...

I kyrkan snackar man mycket om synd, men vad är det egentligen?

Synd är allt som går emot Guds perfekta, goda vilja för våra liv. Svårare än så behöver det inte vara! En del beskriver det som att "missa målet", och det stämmer också. För varje barn som föds har Gud tankar om hur livet ska kunna bli som bäst, och kommer vi bort från honom missar vi också allt det han tänkt för oss.

Förr hade man långa listor på saker som var synd. Mord, misshandel och rån var förstås självklara synder. Det är ju sådant som är brottsligt också i de flesta vanliga människors ögon. Men sedan fanns det sådant som att dricka alkohol, dansa eller gå på bio. I vissa kyrkor var också det synd. Kanske är det en anledning till att det har blivit lite löjligt att prata om synd idag...

Men i Guds ögon är synden inte löjlig. Och det handlar inte om att dansa eller gå på bio, eller något sådant. Det handlar inte ens i första hand om det vi gör... För Gud är synden som en fruktansvärd, ärftlig sjukdom som gör det omöjligt för oss att leva rätt och som skiljer oss från honom. Hur vi än försöker så kan vi inte låta bli att göra saker som är fel, och det orsakar lidande både för oss själva och för andra. Det gäller stort som smått - allt ifrån att snacka skit om grannen till att starta krig och slakta hela folk.

Alla de fel vi gör, sånt som är emot det Gud vill, det kallar Bibeln mycket riktigt synd. Men det är bara tecken på att sjukdomen finns där. Precis som hög feber brukar vara ett tecken på att man har influensa. Det är först och främst själva sjukdomen Gud vill åt!

Vi skulle kunna ge den här sjukdomen en massa andra namn, mer begripliga. Ett skulle kunna vara: Uppror. Det är där mycket bottnar. Först sätter vi oss upp mot våra föräldrar. Ja, det börjar redan när vi är några år gamla. (Vi kallar det "trotsålder" och säger att det är helt normalt - och det är det ju.) Sedan vänder vi ryggen åt Gud! Vi vill gå våra egna vägar, vill inte lyda!

Det är detta som är det onda i människan. Det som gör att vi inte kan komma nära Gud, fast det är det vi mest av allt behöver och innerst inne längtar efter.

Men det är en sjukdom som det finns bot för...

Vem är då denne Jesus som alla kristna pratar om? Vad är det som är så speciellt med honom?

Om vi bara ska säga en sak om Jesus blir det detta: Han är den enda som verkligen älskar oss och som kan och vill ge oss ett bättre liv! Det var den kärleken som drev honom att en gång i historien offra sig själv för att rädda oss. Han såg vår vilsenhet och våra bekymmer, och för att öppna vägen hem till friheten hos Gud gjorde han det svåra som han visste var nödvändigt: Han tog själv på sig de yttersta konsekvenserna av våra misslyckanden och bar dem in i en ofattbart grym död - för att vi skulle kunna gå fria. Något sådant har ingen annan gjort!

Men nu finns det så mycket mer att säga om Jesus. Allt är speciellt med honom! Och allting kretsar kring honom, han är på något sätt hela universums centralgestalt. Han kallas i Bibeln för Guds Son, men han säger också själv att han är ett med Fadern, alltså att han själv är Gud. Och samtidigt är han en vanlig människa. Eller var. För han dog och blev levande igen, och nu är han mer än bara en människa. Han kommer alltid att leva, och en dag ska han komma tillbaka till oss så att alla kan se honom. Då kommer han som jordens rätta härskare, och alla ska böja sig under honom. En del med stormande glädje, andra - de som inte ville veta av honom - i skräck. Och kanske med sorg och ånger.

Men det bästa är kanske ändå att man som kristen får kalla Jesus sin egen, allra bästa vän. Alltid nära, alltid redo att hjälpa. Inte för att man gjort något särskilt, mer än att tacka ja till hans inbjudan. En inbjudan att lämna det gamla livet, som ändå inte funkade, och ta emot hans eget istället. Ett liv som aldrig kommer att ta slut.

Jesus är den som allt det goda i livet kommer från. Men han är ingen mes, hans kärlek går hand i hand med Sanningen. Därför kan vi aldrig försöka vara något vi inte är när vi kommer till honom. Det går inte att dölja något; han ser rakt igenom oss. Men det är bara skönt, för då vet vi att han aldrig kommer att överge oss - när han älskar oss så mycket trots att han vet vilka vi är innerst inne.

Läs i Bibeln vad Jesus säger om sig själv.

Hur blir man kristen?

Åh, det är den enkla delen. Det svåra brukar vara att komma fram till att man faktiskt behöver bli kristen. Och att man vill bli det. Många går och drar på det i åratal. De vet att det är rätt, de vill egentligen innerst inne, men något tar ändå emot. Det handlar om att släppa kontrollen över sitt liv, och det kan vara rätt svårt för oss moderna svenskar. Vi gör det inte gärna förrän vi är tvungna. Men att bli kristen innebär att lämna över rodret till en som älskar oss, och som verkligen kan göra något bra av den tid vi har kvar här. Det borde egentligen inte vara något att tveka om...

Är du beredd att närma dig Gud? Eller vill du bara veta vad det handlar om? Följ länken här:

Tre steg till Gud - och sedan ett par till

Löser det alla problem att bli kristen?

Både ja och nej! Om du följde länken ovan och läste om de tre stegen, då vet du redan att det finns en fortsättning på beslutet att ta emot Jesus. Det handlar om att växa och mogna. Under den processen stöter du garanterat på massor av problem! De flesta beror på att vi människor till vår natur är lite "kluvna". Även om du bestämt dig för att följa Jesus så finns det en annan del av dig som inte alls vill göra det. Den kluvenheten får vi alla leva med hela livet, fast ju mer vi lär känna Guds kärlek desto mindre problem ställer den till.

Ett problem av en annan sort är det motstånd som också garanterat möter den som verkligen vill leva som kristen. Det är väl okej så länge du håller tyst, men om du börjar berätta om Jesus för andra smäller det förr eller senare! Detta är bra att vara beredd på, men ingenting att vara rädd för - Jesus har lovat att vara med oss, och han ger oss både kraft och beskydd!

Ser man på längre sikt får faktiskt alla problem sin lösning. Och vid ingången till himlen står inte någon "Sankte Per" som kollar om vi ätit vår gröt och varit snälla, utan där står Gud själv och lyfter av oss allt det som tyngt oss och gjort oss ledsna i det här livet:

"Och jag hörde ett kraftigt rop från tronen: 'Se, nu har Gud sitt hem bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara hans folk, ja, Gud ska själv vara bland dem. Han ska torka bort alla tårar från deras ögon, och det ska inte längre finnas någon död eller sorg eller gråt eller plåga. Allt detta är borta för evigt." (Uppenbarelseboken 21:3-4 LB)

Detta är löftet till alla dem som tar emot Jesus som Herre! Löser alla problem? Yup!

Är det detta som är livets mening - att bli kristen och lära känna Jesus?

Att få komma nära den Gud som skapat dig och tänkt ut en fantastisk plan för ditt liv. En personlig Gud, som du kan umgås med och lära känna. En Gud som älskar dig och som vill ha dig nära, inte bara här på jorden utan ännu mer i evigheten. Kan det vara meningen med livet?

Verkar inte helt fel, eller hur...?!

Här kan du läsa en personlig story om mötet med Jesus.