Varför undra över livets mening?

Egentligen är det konstigt att man tänker på det, livets mening. Varför ska livet ha en mening? Måste det ha det? Om vi blivit till utan någon tanke bakom, om vi bara är resultatet av miljoner års utveckling där slumpen och det naturliga urvalet gjort sitt - varför då tänka alls? Det naturliga vore väl att inte göra det?

Ändå kan vi inte låta bli att tänka. Och undra. Och ibland må riktigt dåligt. När så alla frågor dyker upp, vart ska vi vända oss med dem? Vem kan man lita på? Det är många som försöker ge svar, men hur ska vi hitta rätt i allt det vi ser och hör?

För inte så länge sedan var livet enklare. Då, när de flesta fortfarande trodde på den Gud som kyrkan presenterade, fanns sanningen i Bibeln. Det var bara att läsa. Människan var skapad till Guds avbild, hennes plats var bestämd, hon hade en speciell uppgift. Livet fick mening därför att Någon tänkt ut det.

Det fanns nog en trygghet i de här tankarna. Men kyrkan var också en myndighet i samhället, och kanske missbrukade prästerna den makt de hade. Kanske förvrängdes det kristna budskapet så att det band istället för befriade. Inte så konstigt då att många vänt sig bort från kyrkan och tron.

Med utvecklingsläran fick en helt ny världsbild fäste. Gud behövdes inte längre som förklaring, tyckte man. Tänkandet förändrades - det enda som finns är det som kan mätas och registreras. Människan är bara en maskin, tankar och känslor bara kemiska reaktioner och elektriska signaler. Samtidigt har teknikutvecklingen exploderat: Bilar, flygplan och rymdstationer. Datorer och Internet. Genmodifiering och abortpiller. Allt har blivit möjligt i vetenskapens namn!

Vi borde vara rätt nöjda, ändå blir det allt tydligare att något fattas. Att vi tappat bort något viktigt på vägen. Var finns tryggheten idag? Var finns den fasta, säkra grunden som man kan bygga sitt liv på? Och vad har egentligen livet för värde? Bara kemiska reaktioner...

Är det ett bakslag för vetenskapen när många nu på nytt söker sig till det mystiska, det okända - det som inte kan mätas och vägas? Magi, andeväsen, sagor och fantasy. Kristaller, seanser, healing... Varför är det så spännande? Dög inte den förnuftiga tillvaro som vetenskapen gav oss, det mekaniska universum där vi människor bara är små stoftkorn utan mening? Måste vi ha något annat?

Måste livet ha en mening?

Svaret på den frågan är nog ja, annars hade du knappast brytt dig om den här sajten. Precis som hos många andra av oss surrar frågorna runt där inne. Åtminstone ibland. Frågorna om varför du finns och vad allt ska tjäna till. Frågorna som egentligen inte borde dyka upp i en värld född enbart av slump och en massa tid...

Vissa människor påstår sig känna till en sanning som ligger utanför oss själva. En "absolut" sanning om livet. De kristna hänvisar till Bibeln och menar att Gud fortfarande talar till oss genom den. Andra grupper pekar på sina böcker och profeter. Vi kallar dem ibland fundamentalister och bakåtsträvare. En del går ännu längre och menar att de är fiender till samhället och demokratin.

Men är det ändå där sanningen finns, svaren på de stora frågorna? Eller ska vi söka någon annanstans, bland allt som väller över oss i den här tiden? Finns det över huvud taget någon "livets mening"?

Vi som står bakom den här sajten tror det. I vårt sökande har vi hittat mycket skräp, och en hel del falskhet, men till slut också något som verkar hålla vad det lovar. Under de olika rubrikerna delar vi med oss av våra tankar. Läs, och tänk själv! Kanske ska du också få se att det finns ett liv som är värt att leva, hur jobbigt och meningslöst det än kan kännas ibland.